Ovanliga tips för bättre porträttfotografering
Skriven av Flora Cusi Träffar: 4941
Har du någon gång känt att det är obehagligt att fotografera människorna?Här hittar du fem enkla tips för att det ska bli roligare och lättare för dig och för dina modeller.
Har du redan läst ett antal artiklar om bättre tips för porträttfotografering och fortfarande känner du att det inte fungerar som du vill? Då det du behöver är en personlig tränare. Här kommer allt som ingen säger om att ha det roligt med porträtt, i fem enkla steg.
Var vänlig, ställ frågor
Varje person möter kameran med olika förväntningar. Sitt gärna 15 minuter med dina modeller och prata med dem. Försök förstå historian bakom dem, varför de vill bli fotograferade och anpassa ditt arbete till personen du har framför dig. Om det till exempel är en kompis som vill att du tar roliga bilder som hon vill ge till sin pojkvän för att han ska skratta, fråga gärna vad får honom att skratta, eftersom det inte handlar om din uppfattning av begreppet ”roligt” utan pojkvännens.
Varje person har en historia att berätta, och om du lyssnar på dem du fotograferar kommer du närmare dem. Det är viktigt både eftersom personen kommer att känna sig mer bekväm framför kameran och eftersom du kommer att veta mer om hur du ska fotografera honom eller henne. Professionella modeller behöver inte en sådan förberedelse, men jag tycker personligen att det alltid är bra att skapa ett vänligt förhållande med alla. Man aktiverar en process mellan fotografen och motivet som verkligen är unik. En modell som har en personlig kontakt med dig ska ge dig mycket mer framför objektivet, oavsett om det är medvetet eller inte. Att veta mer om personen du fotograferar kommer också att ge dig mer självförtroende.
Frustrera aldrig nervositeten
Jag tar inte kredit för detta, det är något jag lärde mig under en workshop av fotografen Christa Meola. Hon har rätt. När en person som vill bli fotograferad kommer till dig och säger ”jag är nervös” är det aldrig bra att svara ”men varför? Det finns inget att vara nervös för!”
Eftersom personen faktiskt är nervös kommer hon eller han att känna sig dum. Motivera nervositeten istället, säg ”bra! Vad kul att du känner så, då vet du att vi håller på med något utöver det vanliga! Det är bra att vara nervös, då vet du att detta är ju spännande och nytt! Var gärna lite nervös, det peppar dagen och kommer att ta fram det bästa av dig!”. Jag lovar att några smickrande ord alltid är det bästa valet.
Säg inte nej
Jag har tidigare haft en lång diskussion med många fotografer som brukar säga till modellerna som kommer med förslag ”nej, den här bilden är töntig och jag ska inte ta den” alternativt ”du ser hel dum ut om du ler så” när oerfarna människor poserar. Precis som ovanpå, tycker jag inte att man ska frustrera en person som har ett förslag. Alltid bra att testa, ge kredit till allt. Sedan eftersom du vet att det faktiskt blir en värdlös bild, kan du alltid låta den vara och med nonchalans gå vidare med dina förslag. Låt tiden rinna så att din modell glömmer bort sitt förslag. När du visar bilderna till slut kan du alltid säga att just den där bilden inte blev så bra.
Om modellen är nervös och har ett alltför nervöst leende, kommer jag aldrig hålla med de som tycker att det är bra att upplysa det. Vem kan vara glad av att höra ”du ler som en idiot”? Seriöst, med all respekt för kollegorna som väljer den där vägen, tycker jag att råhet inte tillhör mitt sätt att arbeta. Vad jag gör är att bara säga ”bra!” och sedan tipsa snällt vad de ska göra, låtsas att jag komponerar något helt nytt. Säg bara att de ska titta någonstans, eller tänka på något roligt. Få en att skratta med ett skämt. Ge personen tiden personen behöver för att se spontan ut, jag tror inte på ett öre att man uppskattar kränkande kommentarer. I värsta fall kan du säga ”detta är inte smickrande i en bild, du ser fin ut, men det passar inte framför kameran, pga vissa kompositionsregeler som jag inte ska uttråka dig med”. Du sårar ingen och gör ändå precis som du vill.
Dansa!
Vad jag menar är att när du är framför din modell, måste du röra dig jättemycket. Du måste visa att du och kameran är med i bilden. Få dina modeller att känna att ni är en och samma sak. I en dokumentär om Richard Avedon som jag alltid visar till mina studenter när jag undervisar i fotografi, berättar modellerna om hans ”jump pictures” (bilder där modellerna hoppar) och säger att det faktiskt var Richard själv som hoppade med kameran. Det blir smittande. Er energi smittar modellerna och de kommer att interagera med er. Testa! Ni kommer märka att det är roligt att röra sig. Gå mycket runt motivet, hitta gärna smickrande vinklar, prata medan du fotar, uppmuntra både modellen och dig med många ”bra” ”god” ”kanon” ”snygg”. Ju mer du ger desto mer du får tillbaka.
Dokumentärer, om du är intresserad, heter "Darkness and light" och finns på youtube i 9 avsnitt.
Du är inte världens kung
Här tar jag en liten digression.
Jag tror stenhårt på att fotografin är min glädje och även om jag tjänar pengar på det, så är inte pengarna som styr mitt arbete. Så allt jag har sagt, visst, det tar av din tid. Du behöver inte ta betalt för allt du gör. Tidigare diskussioner om ”att ta en värdlös bild när jag tar betalt för timmarna är obra för kunderna” har jag hört tills jag blev trött på att svara. Är pengarna allt som är viktigt, är du inte fotografen jag pratar med. Konsten att ta en bild är en konst. Det går inte med taxametern. Jag har alldeles för mycket respekt för fotografin för att bara tänka på vad jag tar betalt för. Nej, jag bryr mig inte om att tjäna en krona på allt jag tillför, och jag tror inte att min professionalitet och status styrs av hur mycket jag belastar en person med antal jobbade timmar. Det är att stå för min bild som är målet och slutresultaten. Om det tog mig en dag, 600 bilder eller 5 minuter är inget jag ska belasta andra för.
När du fotograferar, sätt motivet i fokus, inte dig själv. Ta betalt om du vill, låt inte pengarna styra dig. Tro på mig, att räkna mynt efter mynt är att kränka sig själv, inte lyfta fram sin professionalitet. Visst, du blir rikare och förmodligen möter personer som gillar att betala mycket för att de tror att så får man bättre kvalitet. Jag lovar att det inte alltid stämmer. Tänk på att vara saklig innan du blir girig. Ibland får jag dubbelt så mycket vad jag hade bestämt med kunderna eftersom kunden själv tycker att resultatet är värt mer. Våga satsa på dig, var inte rädd, tro inte på att om du är dyr, är du bra. Du är bra, och därför vill man betala mer och mer för dig, din tid och dina bilder. Låt de andra säga vem du är, i ditt hjärta var alltid den där glada personen som bara älskar att fotografera.
Att du inte är världens kung gäller framför allt medan du tar bilderna. Det handlar inte om dig, din teknik, dina prylar, pappret du väljer. Det handlar om vad du meddelar. Fokusera på innehållet, inte dekoreringen. Visst, din utrustning är mer eller mindre en dekorering. Du har en person framför dig som du kommer att fotografera och värdet ligger i det du presenterar till slut, inte om hur du gjorde det. Inte du, din kamera, dina prylar utan din modell är världens kung. Om de vill att du tar en värdlös bild, det är deras förslag. Gör det. Fråga inte någon att betala för det. Ta inte betalt för allt du gör, men lägg gärna timmarna för att smickra dina modeller. Släng bort alla de värdlösa bilderna sedan och till slut visa bara dina bästa. Om du vet i ditt hjärta att du är bra, är all den här diskussionen om attt göra det lilla extra gratis bara bagatell. Men den leder till att personerna du fotograferar kommer att må bra med dig, uppleva kontakten med dig på ett positivt sätt och kalla dig för talangful och generös. Det finns ingen prislista för det.