Nya sätt att tänka kring Photoshop CS6
Skriven av Flora Cusi Träffar: 1333
Idag börjar en ny serie av artiklar om det nya Photoshop CS6, där jag som både är fotograf och retuschör går genom vissa nya funktioner och berättar för dig om olika sätt att tolka dem.
Nu kan man köpa eller abonnera sig till Photoshop CS6/Photoshop CS6 extended. Om du har laddat ner betaversionen och testat de nya verktygen vet du redan vilka de stora uppdateringarna är. Du vet också att layouten har ändrats en aning. Om du aldrig har testat betaversionen så kan man säga att man har lagt mycket fokus på filter menyn utvecklat några specifika filter (göra flytande och oskärpa för att nämna några), skapat hel nya möjligheter, utökad lagningspenslar, förbättra beskärningsfunktionen och programmets hela bakgrund har blivit mörkare. Om du är nostalgiker och saknar den gamla ljusgråa layouten så går det att fixa på nolltid. Det rinner av tutorials, kommentarer, video mm. De växer som svampar och om du går in på Adobes hemsida hittar du mer än vad jag kan säga på bara några ord. Så jag tänker inte skriva ännu en artikel om hur bra det kommer att bli med de nya verktygen i Photoshop.
Jag kommer att berätta för dig om hur jag, retuschör, fotograf och fotolärare använder det nya Photoshop CS6.
Om man frågar mig vad jag tycker är det bästa med den nya uppdateringen, med tanken på hur jag arbetar i Photoshop kommer jag att svara att jag säkert är imponerad av den nya Camera RAW. Där spenderar jag mycket av min tid eftersom Camera RAW är för mig mitt digitala mörkrum. Oavsett om jag ska gå genom ett komplicerat montage eller en lätt korrigering av en nästan färdig bild, är Camera RAW ett måste.
För ett tag sedan blev jag nyfiken på Lightroom och testade en provversion. Lightroom är ett fantastiskt program, framför allt om du behöver stöd för att göra kataloger av dina bilder. Tyvärr känner jag mig inte riktigt hemma där trots att redigeringsfunktionerna var någonting jag vande mig vid väldigt snabbt.
Glädjande för mig att Camera RAW bygger på exakt samma bearbetnings teknik som Lightroom. Man kan nästan säga att de speglar varandra ganska exakt. Eftersom jag inte behöver ett program som hjälper mig att ordna kataloger om mitt material men är hel beroende på ett digital mörkrum som passar mig kan jag verkligen säga att det nya Camera RAW är en goding.
Så ser alternativen ut i det nya camera RAW
Något Lightroom frestade mig med var en mycket vettigare beskärningsfunktion än den gamla Photoshops variant. Nya CS6 kommer med en beskärningsfunktion som är logisk, smart och om du väljer rätt även helt odestruktiv. Det kan förmodligen räcka om jag säger att man äntligen inte behöver spara en bild varje gång man gör en beskärning eftersom som du vet det som klipptes då försvann för alltid. Nu har man en liten pärla i programmet som säger till Photoshop att inte radera det som klipptes, och då kan man arbeta lite mer i lugn och ro. Det räcker med att du låter bli "Delete Cropped Pixel", markerar inget och då är bilden räddad även om du först kroppar, sparar och sedan ångrar dig.
Markeringsalternativ vid den utökade beskärings funktion
När man började prata om nya Photoshop, besökte jag flera fotografers grupper och forum för att läsa vad man tyckte om det nya programmet. Som jag kunde misstänka, var de flesta mer intresserade av det nya Lightroom 4.0, som faktiskt kostar betydligt mindre och är anpassat till just fotograferna. Fast någonting som jag tyckte var oerhört intressant när jag läste kommentarerna om nya Photoshop, var att flera fotografer kände sig provocerade av en del uppdateringar som kommer med nya Photoshop. Framför allt om en specifik funktion.
Jag måste erkänna att när jag igår var på Adobes event i Köpenhamn och tittade för min 16:e gång hur man nu kan flytta ett motiv i en bild och låta Photoshop bygga om innehållet bakom det flyttande motivet med rätt så bra resultat (sexton gånger, jag skojar inte!) förstod jag varför fotograferna känner sig provocerade.
Är du utbildad fotograf behöver du inte en funktion som rättar till kompositionen. Att komponera rätt lär man sig redan på grundkursen och det är oerhört provocerande att nu kommer ett program som ger möjligheten att rätta till en fel komponerad bild. Ännu värre att det kan hjälpa amatörerna. Vad händer med den här världen? Den där grymma linjen mellan ”jag är utbildad fotograf och kan” och ”du är vem som helst och kan inte”, vad händer nu med den?
Skämt åsido erkänner jag att jag på något sätt förstår irritationen. Men jag är 50% fotograf och 50% retuschör, så när jag kollar på en uppdatering, låter jag inte alltid min fotografiska sida ta över utan funderar jag lite på vilket meddelande jag får. Dessutom är jag en stolt retuschör som välkomnar dessa uppdateringar som ett barn välkomnar mormors tårta på en söndag mitt i våren. Det händer nämligen inte att vad som helst i Photoshop provocerar mig.
Min känsla är att många av dessa nya uppdateringar, framför allt den här om att flytta motiv fritt på några sekunder, inte kommer för rena fotografer utan för retuschörerna som arbetar mycket för grafiskdesigners eller för grafiskdesigners själva. Om ni någon gång har fotograferat för tidningar eller böcker, vet ni vad jag pratar om. Där går lite vår känsla om komposition åt skogen i namnet av layouten. Det är inte längre en fråga om fotografi och komposition i sig själv utan helheten anpassas till en större grafisk kontext. Där, vill jag lova, flyttar man ofta och för en Photoshoppare har det ofta varit en lidande och tidskrävande plikt. Så verktyget är för dem, och fotograferna kan helt enkelt strunta i att det existerar.
Vid sidan av måste jag ta fram min pedagogiska sida. Som fotolärare använder jag mycket Photoshop med mina klasser. Ni som är lärare vet eller ni som är fotografer minns från era första år, när man börjar lära sig om komposition, finns det ofta en del som faktiskt inte stämmer. Man blir inte en fena på en vecka.
Photoshop är ofta min bäste vän i klassen, då jag enkelt och elativt snabbt kan få fram flera alternativ för att lösa ett problem. Om ni någon gång har försökt visa, säg hur bilden hade blivit om du hade flyttat motivet lite mer åt vänster, förstår ni nu hur det här nya verktyget faller som regn på rosorna för oss lärare. Vitsen med den här funktionen är just att du kan göra en markering utan stora krav, plocka motivet och flytta den hel odramatiskt. En ”Content-aware” motor som redan fanns i tidigare versioner men aldrig så avancerad gör resten för dig. Det betyder att på få sekunder kan klassen se ett fungerande alternativ och strunta i att höra massor med ord eller se en lidande lärare som markerar, klonar mm. Ser du bilden framför er? Inte sexig alls. Men nu kan det gå mycket smidigare och ingen få lida längre.
Jag måste erkänna att det här verktyget, som i den engelska versionen av Photoshop heter ”content-aware move tool” inte alltid kommer att fungera som du vill, men hyfsat ofta för att göra designers och lärarna gladare.
"Content-aware move tool" ligger i lagningspenslarnas grupp
Arkitekter som de heter nu – programmerare för oss som inte är piffiga och moderna – arbetar mycket på verktygspaket om lagningspenslar men ofta inte för rena fotografer. Jag måste säga att personligen tycker jag om hur Photoshop utvecklas men om ni vill veta den mörka sidan av det nya Photoshop som oroar mig, läs min nästa artikel nästa torsdag.